Qadria och hennes kamrater lär sig teckenspråk. Foto: Börje Almqvist
 

Qadria är åtta år. Hon är utåtriktad och kommunikativ men har ett allvarligt problem med många i sin omgivning. De flesta förstår henne inte alltid. Qadria är döv.

Händer och fingrar rör sig snabbt när Qadria diskuterar. Hon har gått i skolan i ett år. Hon går i skolan på ett center för funktionshindrade som Svenska Afghanistankommittén driver i Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan.

 – Det är lätt att lära sig teckenspråket. Jag är bara nybörjare, men jag har lärt mig så pass mycket att jag kan ”säga” allt jag vill till min lärare, förklarar Qadria.

Slussas ut till vanliga skolor
Barnen och ungdomarna på centret kan gå upp till klass fem på centret. De slussas sedan ut på vanliga skolor när de är redo för den vanliga skolan.

Först måste Qadria lära sig tillräckligt många tecken för att kunna förstå läraren och besvara hans frågor. Det blir nya tecken för varje nytt skolår. För att underlätta inlärningen hänger det planscher med bilder på vägarna i klassrummet. Qadrias dröm är att en dag få bli teckenspråkslärare på centret.

– Jag skulle vilja hjälpa andra som är döva så att de också kan prata med andra människor. Jag vill lära dem vad jag har fått lära mig.

Qadria använder sig av sina skrivkunskaper för att kommunicera med dem som inte kan teckenspråk.
  – Jag skriver lappar till dem, förklarar Qadria.

Andra barn hjälper
De andra barnen i området där Qadria bor är hörande.

 – De vet att jag inte kan prata och att jag inte hör vad de säger. De respekterar mig och tycker om att hjälpa mig, säger Qadria.

Börje Almqvist