Flickor och kvinnor är särskilt prioriterade i det svenska utvecklingssamarbetet med Afghanistan. Foto: Malin Lager

Det svenska biståndet har utformats för att uppfylla behoven som anges i den afghanska utvecklingsstrategin, ANDS. Vårt samarbete med Afghanistan har som mål att ”människor som lever i fattigdom, i synnerhet kvinnor och flickor, ska åtnjuta förbättrade levnadsförhållanden i ett fredligt och demokratiskt samhälle.”

Efter över trettio år av ockupation, inbördeskrig, förtryck och oroligheter är Afghanistans folk hårt prövat. Levnadsnivåerna tillhör de absolut lägsta i världen. Många förbättringar har skett sedan talibanregimens fall - men mycket återstår. Förutsättningarna för ytterligare sociala och ekonomiska framsteg finns, men det kräver att man kommer till rätta med den väpnade konflikten och kan förbättra samhällstyret.

Totalt uppgick det svenska biståndet via Sida till cirka 600 miljoner kronor under 2009. Till detta kan läggas ytterligare uppskattningsvis 200 miljoner kronor av Sveriges stöd till multilaterala organisationer som används i Afghanistan. Den Strategi för utvecklingssamarbetet med Afghanistan för perioden 2009 till 2013, som regeringen antog 2009, präglas av insikten att utvecklingssamarbetet måste ha ett konflikthanterande perspektiv, att kvinnor och flickor är särskilt utsatta i Afghanistan, liksom att god samhällsstyrning och effektiva insatser mot korruptionen är nödvändiga för att skapa märkbara och hållbara förbättringar i Afghanistan.
 

Sveriges långsiktiga stöd 

För att vara effektivt är det viktigt att det svenska biståndet inte sprid ut på alla samhällssektorer utan fokuseras till några områden där vi kan göra särskild nytta. Sverige fokuserar särskilt på kvinnor och flickor inom samtliga sektorer där stöd lämnas. Sveriges långsiktiga bistånd uppgår under 2010 till ca 500 miljoner kronor och riktas till följande sektorer:

1) Demokratisk samhällsstyrning  och mänskliga rättigheter. Sverige stödjer anordnandet av bl. a president- och parlamentsval genom ett valprogram som led av FN:s utvecklingsorgans (UNDP). Vi stödjer även lokala demokratiprocesser genom National Solidarity Programme som är en del av Afghanistans återuppbyggnadsfond och som administreras av Världsbanken. En viktig samarbetspart är FN:s kvinnofonds (UNIFEM) som jobbar för att bättra kvinnors situation i Afghanistan, stärka afghanska regeringens förmåga att följa internationella konventioner om kvinnors rättigheter, bekämpa könsrelaterat våld och skapa ekonomiska möjligheter för kvinnor. Sverige stödjer  även  funktionshindrades rättigheter och deltagande i samhället samt barn- och mödrahälsovård i Svenska Afghanistankommitténs regi.

2) Utbildning. I Afghanistan kan färre än en tredjedel av befolkningen läsa och skriva och bara tio procent av kvinnorna. Utbildning är helt avgörande för att bekämpa fattigdomen i Afghanistan och den demokratiska utvecklingen. En stor del av Sveriges stöd fokuserar därför på grundläggande utbildning, med särskilt fokus på flickors utbildning. Viktiga samarbetsparter är FN:s barnfond (UNICEF), Svenska Afghanistankommittén och Afghanistans återuppbyggnadsfond. Det finns också särskilda läs- och skrivprogram för vuxna kvinnor.

3) Privatsektorutveckling. Långsiktigt hållbar fattigdomsbekämpning förutsätter att ekonomi och handel utvecklas så att människor kan försörja sig. Det är också viktigt att det finns lagliga möjligheter till försörjning för att motverka kriminalitet och extremism. Sveriges stöd inom privata sektorn är under uppbyggnad. Det riktas främst till småföretagande och i första hand till landsbygdens näringar. Under 2010 planerar Sida ge stöd till organisationerna Hand in Hand och Afghan Aid för att främja arbetsmarknaden och småföretagandet i norr. Sverige ger också stöd i form av mikrokrediter via Världsbanken fond för återuppbyggnad av Afghanistan (ARTF). Sveriges stöd går även till minröjning och att bygga upp landsbygdsvägar.

Hjälp till självhjälp

För att hjälpen skall vara hållbar är det viktigt att stärka den afghanska regeringens egen förmåga. I dag kanaliseras 40 procent av det svenska biståndet till nationella program genom budgetnära kanaler som är gemensamma för flera givare. 30 procent kanaliseras genom FN-organisationer och 30 procent genom det civila samhället. Målet är att det nationella stödet ska nå upp till 50 procent senast i slutet av 2011, men detta kräver också åtgärder av Afghanistan för att öka effektiviteten och bekämpa korruptionen. För att öka effektiviteten i utvecklingssamarbetet förenklar Afghanistan nu samordningen och fokuserar det till fyra huvudområden: 1) humankapital; 2) jordbruk och landsbygdsutveckling; 3) infrastruktur och ekonomisk utveckling och 4) god samhällsstyrning.

En fjärdedel av biståndet till norr

Fortsatt behov av humanitära insatser

Samtidigt som fokus måste ligga på att hjälpa Afghanistan på sikt finns det också ett fortsatt behov av nödhjälp till särskilt utsatta grupper i samhället. I första hand är handlar det om att människor har svårt att försörja sig och tvingats bli flyktingar till följd av naturkatastrofer som ger upphov till nöd. Det svenska humanitära stödet till Afghanistan beslutas på behovsbasis. År 2009 betalades 131 miljoner kronor ut till organisationer som som Internationella Röda Korset, UNICEF, Norska flyktingrådet NRC och FN’s flyktingorgan UNHCR. Stödet går framför allt till insatser inom vatten och sanitet, torka och stöd till internflyktingar. Flyktingsituationen måste också ses mot bakgrund av att det fortfarande finns många afghaner som bor som flyktingar i Pakistan och i Iran.